Perl-script skrivs som en vanlig textfil. Detta betyder att du kan använda vilken text-editor som hellst för att skriva dina script. Det som dock kan vara bra att veta om du skriver dina script i Windowsmiljö och din webserver körs i Unixmiljö är att en del Perl-tolkar för Unix är känsliga för det sätt som Windowsprogram normalt sparar radbrytningar. Windows använder 2 tecken för detta, nämnligen [cr] (carriage return) och [lf] (linefeed), medans Unix bara använder [lf]. Får du problem att köra dina script kan det då vara bra att ha en editor där du kan välja att spara filen i Unix-format.
Perlscript som du skriver för att köras på en apache-(webb-)server, vilken är en vanlig webserver i Unix-miljö,
måste tala om var Perl-tolken finns på datorn. (Detta är sökvägen på servern. Vet du inte den kan du vända dig till
nätverksansvarig eller liknande person). Detta kan se ut så här. (Observera att raden börjar med "#!")
#-tecken används för övrigt i Perl för att skriva kommentarer i programkoden. Ex.
Det sista som vi måste komma ihåg innan vi kan börja med att skriva vårt första script är att alla rader
i ett Perl-script måste avslutas med ett semikolon (;), undantag är loopar, kommentarer och subrutiner.
För att returnera text som användaren skall se i sin webläsare måste man först skapa en s.k. http-header.
Utan en sådan kan det hända att servern vägrar att skicka sidan vidare till användaren. För att skriva
använder man kommandot print.
\n i exemplet symboliserar en radbrytning. För att sedan skriva någonting mer fortsätter vi med print.